Juli 21, 2010

E.T. phone home

En utomjording har landat i skärgården. Här är hans rapport från midsommaraftonen.

Har landat i Stockholms skärgård, enligt mina stjärnkartor är det
nordost om Grinda, Stockholms skärgård. Parkerar mitt rymdskepp vid en ö där det ligger ett gäng andra rymdskepp. Några ser ut att ha rest ända från Betelgeuse, 640 ljusår från den här planeten. En rymdfarkost
är byggd av det lokala materialet trä, och det är en riktigt schysst hoj (lokalt kallas den ”brudmagnet”) som dock blir svår att resa med i yttre
rymden, då den saknar tak. Tydligen är detta en dockningsstation,
kanske en plats där man tankar fräscht plutonium? Men var är pumpen?

KLIVER AV RYMDSKEPPET och blir genast attackerad av den lokala befolkningen. Jag kör dess DNA genom min ”Organiska organisatör” och ser att den kallas mygg. Av rädsla för att skada relationerna mellan våra raser låter jag dem sätta sig på min hud. Som tack sticker
de sina snablar i mig, därefter suger varelserna i mitt flytande
kväve-omlopp och exploderar. Jag hoppas detta inte skadar våra relationer. Jag vandrar runt och begrundar den oerhört märkliga
dekorationen. Den här typen av design har jag inte sett sedan ”Blahurg den oändligt berusade” bjöd på 300-årsfest. En lång pinne med två ringar klädd i grönt biologiskt material står i mitten av stationen, som på planeten kallas ”dansbana”. Pinnen med ringarna
måste vara plutoniumpumpen.

UNDER DEN LIGGER en varelse i horisontalläge, och jag misstänker att han kommer från Venus eftersom huden är röd och lätt sönderbränd. Bara en planet i nära omloppsbana kring en stjärna kan orsaka
sådana hudförändringar. Han snarkar och har uppenbarligen druckit av bränslet, för flaskorna ligger spridda runt honom. Jag tar upp en butelj och läser:
B R Ä N N V I N .
Nu ställer sig en annan varelse gränsle över den horisontellt placerade, med ett verktyg som liknar en plasmakanon. Är detta i själva verket en
offerplats? Jag tar mod till mig och skriker:
– Ta mig till er ledare!
Mannen med det underliga verktyget tittar på mig med glansiga ögon. Han riktar plasmakanonen mot mig och jag famlar efter min iGun som
hänger i bältet. För sent. Nanosekunden senare slår han på apparaten med fingrarna, men istället för en dödlig stråle kommer ljud ur manicken. Och ett lokalt stridsrop:
– It’s ä one for dä manni. To for the schåvv. Srii to get reddi, nao gå kät gå!
Det här är värre än döden. Jag avfyrar min iGun som är inställd på att paralysera och ser hur varelsen fryser till is. Sedan rusar jag fram till tankstationen, tar tag i mannen som ska offras, river ned plutoniumpumpen och släpar den mot mitt rymdskepp. Bakom mig vrålar varelserna:
– Ge fan i midsommarstången. Och lämna Pelle i fred!
Äntrar mitt rymdskepp. Tankningen misslyckas, det enda som händer är att jag får grönt skit i tanken. När jag drar iväg vaknar varelsen Pelle till.
– Scheena bruden, ska’ru me till min båt på lite te?
Jag börjar ana att detta var ett misstag. Och vad ska myggorna tro?

Paul Bogatir

Kommentera ledaren på: maringuiden.se/ledare/vib

Ledare | Kommentarer (0) | Tipsa en vän