September 20, 2007

Sluta famla i sjökortet

Att navigera i outprickade farvatten i skärgården i dryga tjugo knops fart med enbart ett sjökort och kompass är en klar säkerhetsrisk.

Under några dagar har jag roat mig med att navigera på traditionellt vis. Jag har kört omkring i drygt 20 knops fart med ett sjökort i knät. Att sitta och följa med i sjökortet med pekfingret som glider omkring stjäl mycket uppmärksamhet från utkiken. Varje gång jag tittar ned i papperssjökortet måste jag börja med »var är jag nu igen?« Under tiden hinner båten röra sig många meter. Dessutom behöver jag allt som oftast titta över glasögonbågen för att få bra synskärpa på nära håll. Mina progressiva glasögon är inte tillräckligt bra för att jag ska kunna läsa i ett sjökort under gång. Vi är många i samma båt. Med en navigator framför mig ser jag hela tiden var jag är. Om den är rätt placerad kan jag låta blicken snabbt vandra mellan skärm och vindruta. Jag behöver inte börja leta på sjökortet efter min position. Markören visar hela tiden var jag befinner mig. Jag har koll på omgivningen runt båten, eftersom synfältet räcker till för att jag ska se både omgivning och navigator.

Jag föredrar att ha navigatorn inställd på »kurs upp«. Då kommer farledsprickar och öar på rätt sida. Dessutom är kursvisaren aktiverad. Den pekar hela tiden åt det håll jag är på väg. Med enbart ett sjökort till hands är det vanligt att man måste dra ned på farten, ofta ganska rejält. Båten tappar fort planingsfart. När jag sedan har bestämt min position och sett vad jag ska styra emot, drar jag på igen. Varje fartminskning med följande gaspådrag kostar i bränsle. Att hålla en jämn fart är betydligt mer ekonomiskt för både plånbok och miljö. Av det enkla skälet anser jag navigatornavigering vara säkrare än navigering med papperssjökortet – så länge man inte börjar trycka för mycket på navigatorns knappar, ska tilläggas. Och börjar mäta avstånd med markören. För då visar den inte längre var jag befinner mig. Två av knapparna använder jag ofta. Det är zoom in och zoom ut. Navigatorn slutar inte att visa min position för det. Rätt använd navigator gör navigeringen säkrare.

Förvissa dig om att navigatorn har rätt grundinställningar i position (nautisk och WGS 84) och att den visar farten i knop. Lär dig hur zoom-knapparna fungerar. Undvik att röra piltangenterna så att markören flyttas. Då slutar navigatorn att visa var du befinner dig. Tryck på Quit eller Escape för att komma åter till navigeringsläge. Aktivera kursvisaren. Linjen framför din position visar hela tiden på sjökortsbilden vart du är på väg. Verkligheten och det elektroniska sjökortet stämmer sällan överens. Skillnaden kan inte alltför sällan vara långt över 100 meter.

Montera navigatorn så att du lätt kan se den samtidigt som du ser bra förut. Aktivera funktionen »spår«. Då ser du på en gång om navigatorn har fått hicka och placerar dig på annan position. Se artikel intill. Ta för vana att inte titta på navigatorn i mer än högst två sekunder åt gången. Papperssjökortet är fortfarande överlägset när det gäller överblicken. Att planera en färdväg i papperssjökortet tycker jag fortfarande vida överstiger att göra det på navigatorns oftast lilla bildskärm. Navigatorn är ett utmärkt hjälpmedel under gång i närområdet. När navigatorn slutar att fungera, då måste man kunna ta till papperssjökortet. Båda två i kombination är något av en revolution inom navigeringen.

Buggar kan sluta med dyra reparationer

Navigatorn är långtifrån hundra procent säker. Följande hände mig i våras: Vi gick i Kalmarn, ett sund mellan Norrbyskär och Perskär strax syd om Umeå. Navigatorn placerade oss plötsligt på land. Vädret var klart, vi hade full kontroll på vår navigering och vi visste var vi var. Navigatorn, Garmin 525, är av årets modell. Bara några timmar tidigare hade jag monterat den. Navigatorn är placerad ute och antennen har perfekt mottagning. Samma fenomen hände ytterligare några gånger. Plötsligt hoppar positionen och placerar båten en bit vid sidan av den riktiga positionen.

Att vi upptäckte det beror bland annat på att vi har funktionen »spår« aktiverad. Vad hade hänt om vi befunnit oss i ett område med grund i närheten? Anta att vi varit på fritt vatten och förlitat oss på navigatorn. Då hade vi navigerat efter den om sikten varit dålig. Det kunde ha slutat illa, speciellt i det område vi befann oss. Kvarkens kustremsa är inte känd för att vara speciellt gästvänlig om det är dålig sikt. Steniga stränder och stora grundområden gör det svårt att navigera om sikten är dålig. Dagen därpå fick jag ett telefonsamtal från leverantören. »Bengt, det är en bugg i den navigator som du lånat, jag sänder dig en uppdatering.« Att något var galet hade vi ju förstått. En bugg? Är inte nya navigatorer färdigtestade innan de sänds ut på marknaden, frågar jag mig.

Text och foto: Bengt Utterström