I hög fart - viktiga vägval
Vad påverkar vägvalet när du navigerar i 40 knop och hur gör du sjökortet läsbart?
Den årligen återkommande kursen i högfartsnavigering ute på Märsgarn, startar med två teorikvällar veckan innan. Vi går bland annat igenom hur man väljer snabbaste och säkraste väg mellan olika platser. Eleverna får vetskap om handkompassens olika syften och en del grundläggande sjökortsteknik. Inklusive att ta ut positionsangivelser i longitud (long) och latitud (lat) med flera typer av kurslinjaler.
Vi praktiserar att ta ut positioner vid ett flertal tillfällen under kursen. Det börjar redan torsdag kväll, då vi kommer ut till Märsgarn.
"Bana 1" prepareras först, som vi sedan åker under fredagen. Banan utgörs av ett antal kontrollpunkter som är positionsangivna med long och lat. Det gäller att först pricka ut dessa punkter, därefter är det dags välja väg.
Det kan vara svårare än man tror att hitta över en öppen fjärd. Även om man tar ut en kompasskurs, är det lätt att driva ifrån den tänkta färdriktningen. Planera om möjligt överfarten så att passage kan ske via en fast punkt, t e x en ö eller en stor fyr, där sådan finns. Tag hjälp av tydliga landmärken.
Mycket ser enkelt ut när man sitter hemma och beskådar sjökortet ovanifrån. När man kommer ut till sjöss, ser man allting från en annan vinkel. Det är viktigt att komma ihåg. Tänk på att små öar som ligger fritt kan flyta ihop med bakgrunden.
Planera in alternativa vägar. Vinden kan slå om och ändra riktning, och det kan bli oväder. Har man förberett sig på olika vägalternativ, behöver man inte bli överrumplad. Man kan i lugn och ro välja en annan färdväg.
En förutsättning för högfartsnavigering är, som jag nämnde i förra artikeln, framförhållning. Det är viktigt att vara väl förberedd.
Detta innebär bland annat att preparera sjökortet väl. Det handlar om att med färg förstärka den information som redan finns i kortet, för att göra den mer lättläst. Den tid du lägger på själva perforeringen, underlättar avsevärt memoreringen av den tänkta vägen. Vid tävlingsnavigering prepareras ett nytt sjökort för varje tävling. Det finns flera anledningar till det. Framför allt är det alltid skönt att ha ett "färskt" sjökort, med de senaste uppdateringarna.
För att göra kortet lätthanterligt för tävling, rekommenderar jag att klippa det utefter tävlingsbanan. Det gäller dock att lämna kvar ett par distans runt banan, för eventuell felnavigering. Därefter plastar man in bitarna med sjökortsplast. Plasten köper du där du köper sjökort. Man kan välja mellan blankt eller matt. Vid starkt solljus är det en fördel med matt plast som inte blänker och bländar.
Det är en fördel att plasta in sitt sjökort, även om man inte tävlar. Gör det innan du förstärker med färg. På plasten går det utmärkt att skriva med vattenfast penna, som du sedan kan ta bort med sprit. Plasten ger dessutom kortet bättre hållbarhet. Under en tävling misshandlar man sitt sjökort ganska rejält. Framförallt vid blåsigt och "skumpigt" väder. Har man plastat in kortet ordentligt både på bak- och framsidan, klarar det sig tämligen bra. Även mot regn och översköljande vågor.
Dags för förläggning. De färger som är bäst att använda är basfärgerna grön, röd, blå och svart. För att markera sjömärken används lämpligen dess rätta färg, dvs grön eller röd. För att förstärka övrig information, till exempel ett kummel eller en tavla på land, används svart färg. Skriv även ut kompasskurserna med svart. Blå färg används för att rita ut färdvägen. Undervattensstenar, bränningar och andra farligheter under vattenytan, markeras med rött. Tänk på att markera allt tydligt. Vitsen är ju att förtydliga all information för dig själv.
I början händer det att man i sin iver ritar för mycket och på det sättet gör kortet mer otydligt, men man lär sig med tiden. Det viktiga är att inte missa eller utesluta information. Vid tävling måste du till 100%
kunna lita på att du har preparerat allt viktigt. Att missa att markera ett grundflak kan bli ödesdigert. Och dyrt. De flesta som navigerar har lärt sig att alltid läsa sjökortet med norr uppåt. Allt annat är förkastligt, tycker många. Jag vet att det sitter fast rotat hos de flesta. Dock inte hos mig. Jag har en gång för alla lärt mig att hålla kortet så att sjökortsnorr alltid pekar mot norr i verkligheten. Faktum är att det är lättare att använda sjökortet efter sin tänkta färdväg, alltefter som farten ökar. Prova får ni se!
Jag kommer att återkomma mer om detta i senare artikel.
När man preparerar kortet måste man tänka å hur man läser kortet under tävling. Informationen måste skrivas så att den går att läsa. Det vore snopet att preparera duktigt, men ha all information upp och ner!
För att kunna översätta kortet till verkligheten måste man ställa sig frågan: "Hur kommer det här att se ut när jag kommer ut på sjön?" En inte helt lätt fråga att svara på, såvida du inte har varit där. Skärgården och naturen ser olika ut beroende på var man befinner sig. Lite kunskap om det område där du ska navigera, är bra att ha i backfickan. När jag kommer till västkusten upplever jag att skärgården är full av större eller mindre kala kobbar. Likadant tycker många från västkusten att ostkusten är full av växtlighet.
En hel del information kan man få genom att se vad öarna heter. En ö som heter Högholmen är förmodligen en hög holme. Likaså är Tallholmen säkert beväxt. Skärgården ser också olika ut beroende på årstid, siktförhållanden och vilken tid på dagen man färdas. Det är komponenter som är bra att väva in i sitt resonemang om hur det kommer att se ut när man väl är ute på sjön. Är man väl förberedd, ska navigation i hög fart bestå av ett antal avstämningar, inte ett antal överraskningar