I hög fart - del 1 av 3
Att navigera i hög fart är som en drog. Jag njuter av att behärska situationen att kunna navigera i drygt 80 knop. Det är en häftig känsla.
Jag heter Annika Wrenkler och sen fem år tillbaka är jag ansvarig för Sportbåtsskolans kurs i höfartsnavigation. Har varit lärare på kursen i drygt 10 år. Skolan startade för snart tre decennier sedan, under 1999 firar vi 30-års jubileum. Sportbåtsskolan är en del av båtklubben Sportbåtsklubben. Det är den klubb jag tävlar för, och har gjort sedan jag började 1975. Skolan är ansvarig för flera typer av kurser, varav högfartsnavigation är en. Vi håller kurs en gång om året, alltid under Kristi Himmelfärdshelgen. Det är en tradition som jag skulle ha svårt att vara utan. Vi håller till på ön Märsgarn, som ligger vid Hårsfjärden, utanför Berga Örlogsbas, i Stockholms skärgård.
Jag började faktiskt min egen navigations- och tävlingskarriär där. Med pappa Christer Westerling, som lärare. Efter två teorikvällar, veckan före ”Kristi Flygare”, startar kursen ute på Märsgarn torsdag kväll, och avslutas söndag eftermiddag. Dagarna ägnas åt teori varvat med praktik. Kursen är exklusiv för deltagaren, eftersom det går en lärare per två elever. Den ena eleven kör och den andra navigerar. Sen turas besättningen om. Så jobbar vi hela helgen. Läraren är med hela tiden och ser till att det går säkert till, ger råd och tips löpande.
Jag har tävlingsnavigerat med racerbåtar i drygt 20 år. De senaste åren tillsammans med min sambo. Farterna har varierat berorende på tävklingsklass. De senaste 6 åren navigerar jag i en klass som heter offshore 2 liter (motorer upp till 2 000 cc). Båten, en finsk Argo-katamaran, på ca 6,5 meter är bestyckad med en Mercury XR2, på runt 200 hästar. Toppfarten ligger på drygt 90 knop. Förvisso inte en toppfart vi håller på tävling. Vår snittfart på tävlingarna i år, har varierat mellan 70 knop och 75 knop, då vädret har varit gynnsamt.
1997 har varit ett bra år för oss, eftersom vi både totalsegrade i Roslagsloppen och tog hem SM-guldet. I dessa farter gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Ett misstag, och man kan ha kommit långt ifrån sitt tänkta spår. En bra definition på en duktig navigatör, är den som tidigast uppfattar ett misstag, och rättar till det i tid. Man blir nämligen aldrig riktigt fullärd i denna konst. Men man får mer och mer rutin och erfarenhet, ju mer man tränar.
För att underlätta arbetet med högfartsnavigation, kommer jag att berätta lite om olika metoder. Som gammal tävlingsnavigatör tror jag att racerbåtssporten har en del att lära den som vill nyttja farten i sin båt till fullo. Vi får inte använda oss av GPS, och är alltså tvungna att lita på vår egen förmåga. Ibland är det skönt att slippa förlita sig till tekniken. Vad är hög fart? Det beror förstås på vem man frågar. Han eller hon som precis har bytt upp sig från snipa till en styrpulpetbåt, tycker självklart att 25-30 knop, är hög fart jämförelsevis. Det är också omkring dessa farter som det börjar bli svårt att hänga med i navigationen. Den sjökortsteknik som man lär sig i vanliga navigationskurser räcker inte riktigt till längre. Har man vant sig vid 30 knop, känns 50 knop som en hög fart, osv. Det hela beror naturligtvis också på båtens egenskaper och den som kör. Även vädret för dagen spår stor roll. Alla dessa komponenter måste men också ta hänsyn till när man förbereder sig för att navigera i hög fart. Förberedelse är ett nyckelord. Framförhållning ett annat. Man blir inte en fullfjädrad högfartsnavigatör över en natt. Det krävs mycket träning. I både teori och praktik.
Vem är nu intresserad av att navigera i hög fart?
Förutom de som vill börja tävla med racerbåtar är det de som vill kunna utnyttja sin båt maximalt, fartmässigt, men ända säkert. Vadå, undrar kanske någon. Det är väl bara att slå av på takten, när man känner sig osäker? Javisst kan man göra det. Men det är något visst med det där lilla extra, att kunna dra på i Högre fart, och behärska situationen. En annan tjusning är att våga lämna farleden och ge sig ut på okänt vatten, där man bara har sig själv, sjökortet och kompassen och förlita sig till. Kompassen är viktig. Men det är inte vilken kompass som helst, utan en handkompass. Alltså en sån som de flesta av oss lärde sig att orientera med i skolan. En gammal hederlig 360-graders. Nu har jag i och för sig inte en ”gammal hederlig”, utan en ganska ny, ordentligt dämpad kompass. På kursen i högfartsnavigation praktiserar vi så mycket med kompassen, att den nästan blir som en förlängning av armen. När jag tävlar använder jag kompassen hela tiden. Inte bara på långa sträckor över fjärdar, utan även inomskärs. Jag kan inte tänka mig att navigera utan. Det sitter så fast rotat, att även när jag är ute och privatåker med båtar, som inte alls går så fort, använder jag min handkompass. En slags trygghet. Handkompassen hjälper mig framförallt med framförhållningen. När jag väl har lokaliserat den punkt där jag ska gira, kan jag på ett tidigt stadium ställa om kompassen för nästa ben. Det är också en fördel, som flera av våra elever, som i grunden har sin marina utbildning inom Kustbevakningen och Marinen, tagit till sig som mycket positivt.
En del både styr och navigerar i sina ekipage. Jag vill påstå att det inte fungerar i höga farter. Det måste vare en som kör och en som navigerar. Kommunikationen dem emellan är naturligtvis mycket viktig. Om föraren av båten inte lyssnar på den som navigerar, utan kör sitt eget spår, ja då vet man aldrig var man kan hamna…. Omvänt måste navigatören förmedla enkla och tydliga kommandon till föraren. Det är bra om man har kommit överens om ett sätt att kommunicera innan man ger sig i väg. Det är mycket viktigt att förare och navigatör litar på varann. I hög fart finns inte tid till tveksamheter. Jag kommer att återkomma, i senare nummer av tidningen, till de fall då tveksamheten inträffar, för det gör den. Och vad man gör då. När man ska börja navigera i hög fart är det naturligtvis en fördel att ha navigerat tidigare, oavsett farkost. Jag har haft vana seglare och skeppare på stora fartyg som elever. Skärgårdsvana är självklart ett plus. Vanliga kurser i navigation är inte heller dumt att ha gått, men det är ingen nödvändighet. Oftast får man väl inte för sig att börja navigera i hög fart, om man aldrig tidigare varit på sjön. Men det har faktiskt hänt att jag har haft några sådana elever. De imponerar på mig. Varifrån får de sitt mod? Med lite träning klarar även de sig riktigt bra. Det man måste börjar med när man ska förbereda sig inför en tur på sjön, är att ta reda på vart man ska. Det kanske låter enkelt. Men det finns ett otal öar i skärgården om har samma namn. Ska man träffa några kompisar på en ö, räcker det inte med att säga ”Vi ses på Högholmen!”. Jag vet inte hur många Högholmen det faktiskt finns, men jag vet att det finns flera. Har man otur, kan det finnas öar med samma namn på samma fjärd. Eller ännu värre, i närheten, fast några fjärdar bort. Det är alltså viktigt att exakt ta reda på vart man ska. Enklast genom att ta reda på positionsangivelser i longitud och latitud. Det här är ju grundläggande, oavsett i vilken fart man åker.
När man gjort det måste man fundera över: hur kommer jag bäst dit? I det här fallet snabbast. Det är dock inte sagt att den kortaste vägen är den snabbaste…… Arbetet med att navigera i hög fart påbörjas hemma i lugn och ro. När jag väl vet vart jag ska, är det dags att göra ett vägval. Kortaste vägen mellan A och B är fågelvägen. Alltså lägger jag en linjal mellan A och B. Utifrån den linjen som markerar fågelvägen, måste jag fundera över hur jag ska göra mitt val av väg. Ett antal olika saker kommer att avgöra detta. Bl a hur skyddad är vägen från eventuellt dåligt väder? Ligger det mycket otrevligheter i vägen, såsom bränningar och undervattensstenar? Ser det allmänt svårnavigerat ut? Har jag åkt där förut? Hur kan jag avgöra om det verkar ”allmänt svårnavigerat”? Det är något man lär sig med tiden. Innan den tiden infunnit sig, finns det några metoder att använda sig av. Knepen är att försöka sätta sig in i hur sjökortet kan komma att se ut i realiteten, dvs översätta kortet till verklighet. Som sagt, ett antal olika faktorer kommer att avgöra mitt vägval, men det återkommer jag till i nästa artikel.