December 01, 2007

Måndagsexemplar - test av Ryds 23 WA

Bra båt. Usel leveransservice. Så sammanfattar jag årets långtest.

Sommaren 2007 hade vi en Ryds 23 WA under luppen. Modellen är ingen nyhet utan har funnits på marknaden i fem år. Över åren har den genomgått mindre uppdateringar. Ryds ingår numera i Nimbus Group och familjebandet känns tydligt. Att Ryds är betydligt billigare ska inte ses som en indikation på lägre kvalitet. Tvärtom är båtarna riktigt prisvärda. Tyvärr visade sig vårt exemplar ha anmärkningsvärda brister. Dessa ska dock inte i sin helhet tillskrivas Ryds.

Vi tar det från början. Vår båt ställdes ut på Allt för Sjön i Stockholm och blev utrustad enligt hela tillvalslistan. Teakdurk, extra dynor och dieselmotor. Så när som på det stora kapellet över den aktre delen av sittbrunnen var båten fullutrustad. Efter avslutad mässa transporterades båten till Nimbus Maxi Center väster om Stockholm. Bottnen målades och efter islossningen hamnade den i sitt rätta element. Jag åkte tillsammans med vår layoutare Karin för att hämta båten första veckan i maj. Det visade sig att killarna på marinan inte bara varit vänliga nog att bottenmåla, även teakdetaljerna hade fått sig en första skyddande impregnering. Med nycklarna i handen steg vi ombord. Kapellet avlägsnades och startnyckeln vreds om. D3:an hoppade snällt i gång och instrumenteringen vaknade till liv. Timräknaren visade på två timmars gång. Lukten av ny motor blandades med doften av vår. Solen sken från en klarblå himmel och de tjugofem distansminuterna hem såg ut att bli en angenäm resa. En sista koll. Bra oljenivå i motorn, vattnet i expansionkärlet till sötvattenkylningen låg som det skulle och tankmätaren visade på fullt. Tampar loss, fendrar in och i med backen. Då kommer ropet från bryggan:
– Ni måste tanka!

En snabb koll på mätaren igen. Den visade på full tank. Mätaren var polvänd och gick baklänges. Har detta någonsin hänt i en ny bil? Okej, depåstopp. Påfyllningslock av, pumphandtag i och tryck. Med en dusch kom dieseln utsprutande igen. Var det fullt i alla fall? Nej, slangen från däcksbeslaget till tanken var för lång och låg i en båge som bildade en svacka där bränslet stod still. Nu krävdes det två personer för att tanka. En som höll upp slangen nere i motorutrymmet och en som skötte pumphandtaget. Har du någonsin sett någon tanka en bil på det sättet? Nåväl, med tanken full styrde vi mot slussen i Hammarby som skulle ta oss ut i Saltsjön. Efter några lugna transportsträckor genom Stäkets kanal öppnade sig Mälaren. Gasreglaget fälldes, drevet trimmades och loggen skulle nu visa båtens toppfart. Men icke. Givaren var felplacerad, vilket resulterade i att nålen bakom glaset på instrumentet fladdrade mellan tio och femtio knop. Varvräknaren visade några varv över fyra tusen. Gissningsvis betydde det att vi gjorde cirka fyrtio knop. Mälarens iskalla vatten låg som en spegel och det luftsmorda skrovet la sig genast i ett högt och behagligt gångläge. Ryds 23-fotsskrov är imponerade kursstabilt. På gränsen till tråkigt tryggt. Vi passerade ett par större båtar och fick möjlighet att testa på några mindre lyft. Även om skrovet har en vilja att gå djupt i vågdalarna är gången mjuk. Stäven kastar effektivt vattnet åt sidorna och håller sittbrunnen torr. I den fjärde eller femte vågen knakar det plötsligt till. Instrumentbrädan spricker på tre ställen och hela ratten går nu att vicka en decimeter upp och ner.

Det har inte drabbat vare sig Lancia Y10, Simca 1100 eller Trabant. Nu blandar sig ilskan med den tidigare besvikelsen. Tänk dig scenariot: Du hämtar ut din nya Volvo V70 i halvmiljonsklassen. Tankmätaren visar bakvänt, hastighetsmätaren slår som en metronom, det går inte att fylla på bränsle och i tredje rondellen lossnar ratten. Jag sätter ett par spänn på att du

Kommentarer

Ny kommentar:

Namn:

Kommentar:

2 kommentarer