Juli 15, 2008

Lögnen som gick hem

Pelle Pettersons Maxim såldes i 150 exemplar på en snygg ritning och en skickligt upplagd marknadsföring, byggd på en ren och skär lögn. Eller en from förhoppning?

AV LASSE GENBERG

Skulle du kunna tänka dig köpa en osedd båt? Lägga upp en smärre förmögenhet med ritning och en smart reklamtext som beslutsunderlag?
Knappast.
Men det gjorde 150 förnuftiga, ansvarskännande familjefäder strax före jul 1978. Pelle Petterson presenterade sin nya familjemotorbåt Maxim i början av december och 150 order skrevs före jul med utlovad leverans till sommaren. På båtmässan i Göteborg dryga månaden senare fulltecknades 1979 års produktion och order togs för leverans ett år senare.

Båtens namn var Maxim. »En båt som rätt igenom är maximal.« Som det så fyndigt hette i reklamen. Sedan öste man på med följande locktoner:
»Bästa komfort för vuxna och barn. Bästa motor, med den rätta styrkan. Och bästa ekonomi till rätt pris. Konstruktören till en sådan båt kan nog bara vara en – Pelle Petterson.

På ingen annan båt hittar du ett sådant skrov. Inget slentriantänkande. Nytänkande från skrovet till minsta detalj. Den nya kölformen ger maximal prestanda. Bättre stabilitet. Bättre vattensläpp och skjuter vågorna åt sidan och undgår stänk. Den vältagna kölen skyddar propellern och minskar avdriften. Du har henne helt i din hand såväl till havs, som i trånga hamnar. Maxim håller sina knop utan knot. Apropå motorn. Det är en Volvo Penta på 64 dieselhästar som ger en toppfart på ca 15 knop. Marschfarten är ca 11–12 knop beroende på belastning. Gången är tyst och vibrationsfri. Motorns mittplacering ger Maxim alltid rätt gångläge. Oberoende om du kör 5, 10 eller 15 knop.«

Vackra ord. Men utan substans. Vad är det för märkvärdigt med Maxims skrov? Hur ser den nya kölformen ut som ger maximal prestanda? Vad menas med den »vältagna kölen«. Har man verkligen båten helt i sin hand i trånga hamnar? Tyst och vibrationsfri motor?
Och, slutligen, är toppfarten verkligen 15 knop? Vi kollar först med en besiktningsman, Harald Woxén, som gick igenom båten, från för till akter 1983:

»Den tekniska planlösningen att på en motorbåt välja segelbåtsdrevet (S-drev) som kraftöverföring till propellern tycker jag är djärv. Ur service- och kostnadssynpunkt hade jag föredragit en konventionell lösning med backslag och axel. Jag vågar påstå att drevets livslängd är relativt begränsad – jämfört med den raka axeln.«
»För en del känns Maximen svårmanövrerad vid låga farter vilket har samband med drevets placering i förhållande till rodret. Med viss teknik är svårigheterna överkomliga.«
Ett snyggt understatement från Harald Woxén sida. Det bräcks bara av hans kommentar till Maximens fartresurser: »säljbroschyrens fartangivelser var – snällt sagt – optimistiska.«

Reklamens orerande om båtens fantastiska köl var rena rama struntpratet. Så här sa Harald Woxén: »Skäddan, eller kölfenan, vars uppgift är att skydda det nedstickande drevet är onödigt brant. Detta faktum ökar risken för tvärstopp vid grundkänning och samtidigt ökar risken för mer omfattande skador. En mer horisontell fena hade varit att föredra.« Han manade Maximägarna att undvika gå på grund eftersom en köl- eller bottenskada kräver åtkomlighet från båda håll, det vill säga basinredningen måste sågas upp.

Maximägare Dick Niklasson i Ronneby berättade vad han tyckte om sin pärla efter en säsong: »Hon är lättmanövrerad, även i trånga farvatten och hamnar, men lyder inte roder något vidare vid backning. Sjöegenskaperna vill vi klassa som goda.«

Sture Magnusson i Önnered var lite störd av båttidningarnas tester: »Maxim är en bra båt att manövrera, sen får man skriva vad man vill i båttidningarna. Lättstyrd och behändig i trånga passager och hamnar – svänger runt sin egen axel. Men som alla dessa båttyper har hon en avdrift när det är lite hård vind. Vi tycker att hon beter sig bra i sjön. Hon är stabil.«

Hur kommenterar ägarna de utlovade, uteblivna 15 knop på topp?
Inte alls. Dick N. konstaterar bara att marschfarten är 10 knop och bränsleförbrukningen 13–14 liter per timme. Sture M. konstaterar utan att kommentera att marschfarten är åtta knop med semesterpackning.

Bertil Nordström från Ystad erkänner att han är besviken. »Vi hade kanske önskat oss en starkare motor för att göra både styrning och manövrering lättare. Vår personliga uppfattning är att farten skulle kunna ligga tre till fem knop högre. Isolering av motor är bra, men man skulle vilja att ljudet trots allt gick ner något.«

Annika Palm från Norrköping säger helt frankt:»Motorn är ett kapitel för sig. Väl svag i mina ögon. Toppfarten 10–11 knop är i klenaste laget. Marschfarten 8–9 knop gör att man måste betrakta Maximen som en flytande sommarstuga, inte ett transportmedel.«

»Hon kom, hon sågs, men segern blev nog en aning tveksam.« Så skrev Båtnytt i sin recension våren 1979. Det var farten, eller den uteblivna farten, som var orsaken till den lätt negativa inledningen. »Trots alla ansträngningar nåddes aldrig broschyrens utlovade 15 knop på topp och elva, tolv på marsch. Våra hastigheter – uppmätta med radar – blev betydligt blygsammare.« Nämligen de här med två/fyra personer ombord:

3 600 varv – 12,3/10,3 knop
3 400 varv – 9,9/8,8 knop
3 200 varv – 8,8/7,9 knop

Bränsleförbrukningen på toppfart var tio liter per timme. Ljudnivån var också en besvikelse eftersom S-drevet borde ge mindre vibrationer och därmed en tystare gång än en rak axel. Men icke:
»Bullernivå och vibrationer kan vara betydligt viktigare faktorer (än fart) och därvid lag blev Maxim en klar besvikelse. «

Hade Vi Båtägare hårdare nypor?
Knappast.
»Jag tycker att det blev en ganska prisvärd och bra produkt. Men jag tycker inte att den håller vad förhandsreklamen lovade /…/ Den högsta fart vi uppmätte under sommarens färder var 11,3 knop med två vuxna och två barn ombord. Det är en mycket viktig invändning mot båten därför att dagens fartkrav ligger vid marschhastighet på cirka 15 knop /…/ kravet på bullerfria installationer har också ökat och inte heller här anser jag att Maxim når upp till de krav man kan ställa.« 79 decibel uppmättes i full fart. »Det är ganska mycket«, tyckte Vi Båtägares testpilot Ramon Fridén. Det kan man hålla med om. Å andra sidan är den nivån den gängse på dagens båtar i samma storleksklass.

Lite har hänt på 30 år.
Inredningen påminner om Nimbus 26, men ett snäpp bättre. Förpiken har begåvats med en nätt dubbelbinge under sittbrunnsdurken. I övrigt är allt lika. Förarplats om babord med välrustat pentry bakom. Om styrbord en vippbar soffa för två som vänd akterut agerar dinette med aktersoffan. Ingång till akterruffen om babord och väl där en dubbelkoj på styrbordssidan. Ägarna var helnöjda med inredningen. Några klankade på att toaletten var väl trång och handfatet tokigt placerat. Båtnytt var helnöjda:

»Sittbrunnen fungerar ypperligt. Det går till exempel att, om vind och vågor tillåter, sätta på kaffepannan, värma mat i ugnen, diska eller sköta annat hushållspyssel utan att behöva fösa bort skepparen från hans plats eller göra stora omvälvningar i möblemanget.« Vi Båtägare instämde: »Komforten, boutrymmena och säkerheten är sådant som gör Maxim till en av marknadens bästa familjebåtar.«

Säkerheten togs för given eftersom Sjöfartsverket satt på sin blåa skylt vid förarplats. Men det betyder inte att det saknas brister. Den självlänsande sittbrunnen är ett falsarium. Vattnet rinner ner i motorrummet och får pumpas ut. Hålltank för toaletten saknas. Brandsläckaren sitter galet till under vippsoffan. Lanternorna borde placeras på targabågen. Motorinstallationen är helt okej, men batteriernas placering kan diskuteras. Nödstyrning saknas och det är svårt att komma åt bränslets huvudkran. Efter 650 tillverkade båtar lades tillverkningen ned 1983. Officiellt.

Men ytterligare sju båtar sjösattes. Nu under namn Eagle Family. De nya ägarna till Bror Börjesson i Bjästa skrotade Örnvik- namnet, köpte in diverse nedlagda båtar, bland annat Maxim, och döpte om hela flottan till Eagle. Och begick harakiri. Eagle Family fick en Yanmardiesel på 88 hästar i skrovet och en modifierad akter. Toppfart 17 knop. Nu nådde Maxim de höjder som utlovades i broschyren.
Tyvärr på dödsbädden.

En och annan båtägare försökte sig på konststycket att placera en Volvo 40-diesel på drev i akterruffen. För all del. Den som vill sova i maskinrummet har här en chans.

Priset på de första 150 båtarna var 120 000 kronor. I dagens penningvärde knappt 400 000 kronor. Jag förstår att trygga, ansvarsfulla fäder skrev på. De var säkra på att få tillbaka pengarna. Idag går en begagnad lös på 200 000 - 300 000 kronor beroende på skick. Jag tycker att Maxim är en utmärkt familjebåt. Den har allt. Hyggliga utrymmen, väl disponerade. En båt för framtiden när bränslet kostar 20 kronor litern och en flyttbar sommarstuga på sjön blir högsta mode.

FAKTA

Längd 7,60 meter
Bredd 3,00 meter
Vikt 2 ton
Motor VP MD21/110S 64 hk
Fart 11/9 knop
Begris 2008 200 000 kronor

VÄRT ATT NOTERA

+ Väl disponerade utrymmen
+ Förutsägbar i sjön
+ Allt bättre andrahandsvärde
- Om du tycker 11 knop på topp är
på tok för lite

VISSTE DU ATT

Maxim kostade 120 000 år 1979, det är
runt 400 000 kronor i dagens penningvärde.
En liter bensin kostade, i dagens
penningvärde, under sju kronor. Det var
tider!

Kommentarer

Ny kommentar:

Namn:

Kommentar:

3 kommentarer