Februari 11, 2008

Grunden ligger där de ska!

Du som styr bland grundflaken år 2040 gör det i förvissningen om att varenda stenbumling är lokaliserad och namngiven på det digitala sjökortet. Du ser det dessutom på plotterskärmen.

Jag tror jag kan lugna alla er som inte heller om 35 år kommer att lita på tekniken till hundra procent. Papperssjökort kommer att finnas att köpa. Däremot kommer vi att ha ett annat förhållningssätt till navigation. Idag är sjökortet vägvisaren. Vi letar vikar, hamnar och ankarplatser i papperssjökortet och i hamnguider. Vi planerar också våra färdvägar efter dem. Planeringen bygger på det vi ser ovanför vattenytan. När all djupinformationen blir kartlagd och tillgänglig kommer bottenkonturerna att vara ett viktigare inslag i navigationen. Vi kommer mera att förlita oss på informationen som bildskärmen visar om vad som finns under vattenytan. Allt presenterat i 3D-format.

Att vrida och vända på en sjökortsbild i 3D-format har idag en hög »läckerfaktor «, men inte så mycket mera. Informationen om djup med mera är alltför bristfällig. För kommande generationer blir det naturligt att se både land- och bottenkonturer. De kommer att köra båt där de ser vatten. På bildskärmens 3D-visning följer de landkonturerna och hur sjöbotten ser ut. Landkonturerna blir vägvisaren, sjöbotten i 3D larmar om det blir för grunt. Det kräver bildskärmar med mycket hög upplösning och en storlek på minst runt 15 tum. De sjökort som säljs år 2040 har en noggrannhet som vida överstiger dagens sjökort. Allt är sjömätt då. Det mesta är korrigerat och grundflak ligger där de ska. Ingen skillnad mellan karta och verklighet. Hydrographicas fina sjökort över ytterskärgårdarna är bara början. Räkna med minst samma kvalitet runt hela svenska kusten. Det spelar ingen roll om vi köper ett papperssjökort eller använder navigatorns sjökortsbild för navigering. Vi kommer att kunna lita till den sjökortsinformation som vi får. Det tryckta är naturligtvis gammalt redan när de lämnar tryckpressen. Så är det idag, däri ingen skillnad. Den stora skillnaden märks i de digitala sjökorten. Den sjökortsbild som vi ser på bildskärmen hämtas direkt från någon sjökortsdatabas. Vi kommer inte att köpa sjökort som vi laddar navigatorn med. Via nätet hämtar vi aktuella sjökort. Djupinformationen får vi på samma sätt. Som extra kontroll kommer båtens ekolod att visa djupet i vårt närområde. Redan idag går det att ligga online till Lantmäteriets databas och få kartor nedladdade. Om 35 år är det den naturligaste sak i världen.

3D-perspektiv kommer att ge överlägset bra information. Fugawi, Furuno, Garmin, Nobeltec och Raymarine med flera har det redan. Nyttan med deras 3D-visning är tämligen begränsad på grund av bristande grunddatainformation. När sjöbottnen är kartlagd och offentlig, när landkartografin med höjder stämmer och satellitbilderna håller högre klass, kommer vi att kunna använda informationen i navigatorerna på ett helt annat sätt än vad vi kan idag. Sjökorten kommer även att innehålla betydligt mera serviceinformation än vad som finns nu. Bildskärmarnas allt högre kvalitet bidrar till att satellitbilder får bättre skärpa. Kommande OLED-skärmar som uppges ha en upplösning på 1 000 000:1 mot dagens 2 000–3 000:1 kommer att vara ersatta med ännu bättre teknik. Navigatorerna har också betydligt bättre prestanda för att klara all informationshantering än vad de har idag.
Radarn utvecklas och påminner alltmer om en kamera. I stället för att se digitala konturer av öar och andra ekon kommer vi att se en bild av vad som döljer sig i dimman och mörkret. Projicerade bilder på hornhinnan? Nej, jag tror inte att vi har sjökortsbilder inbyggda i våra ögonlinser. Säkert finns det vindrutor på båtarna med projicerade kartbilder, Head up display (HUD). Flyget har haft det länge. För att vindrutan inte ska bli nedlusad med öar och grund kan man ställa in programvaran så att det blinkar rött när grundet närmar sig. Kartprojektioner som Gauss eller Mercator kommer att vara förpassade till de nautiska historieböckerna. Där borde de redan vara, eftersom ingen fritidsbåtsägare tar hänsyn till om sjökortet är gjort i någon av nämnda herrars projektioner. AIS? Redan idag har de flesta handelsfartyg AIS ombord. Information om fartygens position, kurs, fart, destination med mera kan läsas av alla som har en AIS-mottagare. Om det heter AIS om 35 år må vara osagt, men alla båtar kommer att vara utrustade med sändare och mottagare. På så sätt går det alltid att se vilka båtar som rör sig inom det närområde som man själv befinner sig i. Vi kan också se var vår kompis befinner sig även om den är långt ifrån oss. Kommer vi att lyssna på väderleksrapporten? Ja, men inte invänta den. Kontinuerligt får vi väderinformation till våra navigatorer och telefoner via internet. Prognoserna är bättre och vi kommer att kunna planera mer i detalj när det är dags att åka hem innan det börjar regna.


Kommer VHF att överleva? Sorry Stockholm Radio, jag har svårt att se att vi använder VHF om 35 år. Samtalen sker via mobilen. De utvecklas och fungerar även som kommunikationsradio när vi vill det. Sjöräddning med flera kommer att använda sig av gruppsamtal och textmeddelanden i stället för att prata via VHF. Vid sjöräddningsfall markeras sökområden med mera på MRCC:s datorskärmar och sänds direkt till berörda sjöräddningsenheter. Se i mörker med hjälp av optiska instrument kan vi redan idag. Kostnaden för mörkerseendet går ner och mörkerkikare blir lika vanliga som dagdito. Mamma, vad är en fyr? För kommande generationer kommer vi att få berätta vad fyrar var för något. Säkert finns några av kulturhistoriskt intresse kvar. Kanske är även några försedda med lampor, men det kommer att låta som en saga att dessa ljusförsedda runda byggnader fyllde en viktig roll vid mörkernavigering. Vi har ett antal satellitsystem att välja bland. Europeiska Galileo med flera system blir lika naturliga som amerikanska GPS. Vi kommer att välja det system som är bäst för stunden.
Att lägga till mot en brygga är oftast ett äventyr. Det händer alltid något som gör att det sällan går perfekt. När vi markerat en ledig plats på bildskärmen och trycker Enter kommer tekniken att ta över och föra båten till kaj. Det gäller inte de äldre motorbåtarna med rak propelleraxel som saknar bogpropeller, men väl de flesta nytillverkade båtarna. Bog- och akterpropeller och drev är sammankopplat med navigatorn.

Tappar vi kartseendet?

Vi som navigerar idag genom att läsa sjökort märker redan hur navigatorerna tar över allt mera. Det är naturligt, det är bra. Med navigatorn vet vi alltid var vi är. Men, hur kommer vår förmåga att hitta att utvecklas? Att navigera utan navigator kräver engagemang. För min del har det inneburit att jag lärt mig att hitta. Jag hittar både landvägen och sjövägen från norra Sverige till syd- och västkusten. Naturligtvis kan jag inte alla grund utmed kustremsan, men jag har inga problem med att veta var jag befinner mig så länge sikten är god. I vart fall kan jag det tillräckligt bra för att alltid komma fram dit jag vill. Fördelen med att läsa ett sjökort är att vi lär oss hur det ser ut. Detsamma gäller till exempel bilkartor. På land hittar vi genom att läsa skyltar. Med navigatorer i bilar och båtar blir vi mer passiva. Jag har kommit på mig själv med att styra efter navigatorns föreslagna vägval. Jag följer strecket. Hur sjökortsbilden ser ut vet jag väldigt lite om. Den lilla displayen visar bara ett närområde. På samma sätt är det med bilnavigatorn. Den säger: Nästa avfart 200 meter, sväng höger, etcetera. En följd av teknikutvecklingen är att vi tappar känslan för att hitta genom att se en karta och förstå omgivningen. Å andra sidan kan jag tänka mig att luktsinnet användes flitigare av tidigare generationer. Idag luktar vi oss inte till ett värdshus, vi tittar på en karta och tar oss fram dit med hjälp av den. Mycket av det ovan nämnda finns redan idag. Den stora skillnaden är säkert att det används på ett betydligt mer omfattande och naturligt sätt än vad som sker nu. Om 35 år är jag 80+. Lever jag och har hälsan, sätt gärna dessa artiklar under näsan på mig och låt oss titta hur det egentligen blev.

Text och foto: Bengt Utterström

Kommentarer

Ny kommentar:

Namn:

Kommentar:

2 kommentarer