Februari 26, 2008

Andra gången gillt - jorden runt på under 65 dagar med biobränsle.

Adam Carlson, 21 år från Göteborg, är navigatör på »Earthrace«. Tillsammans med skepparen Pete Bethune siktar han på ett nytt, miljövänligt världsrekord: Jorden runt på under 65 dagar med biobränsle.

Earthrace« ser mer ut som ett odjur än en offshore-racer. Och den svindyra kolfiberbåten (bara stödjebenen till pontonerna kostade mer än en och en halv miljon kronor styck, och de består av kolfiber som är 66 lager tjockt; varje stödjeben tog 1 500 timmar att tillverka) ger sig snart ut på världsomsegling med uppdrag att ta livet av både världsrekord och fossila bränslen. »Earthrace« dricker biodiesel som kan tillverkas av gammal frityrolja, biomassa från komposten och bukfläsk. Med på resan är den 21-årige navigatören Adam Carlson, en utbildad stridsbåtsförare och ribbförare från ostkusten, som inte viker ner sig för dolda stockar i vattnen utanför Borneo, skjutglada flottister i Karibien eller herrelösa containrar i Stilla havet. »Earthrace« startar sin världsomsegling i Valencia, och Adam är där för att förbereda sig på sitt livs äventyr. – Klart jag är nervös. Det hör till. Om jag inte kände något skulle jag inte förstå vilka faror som lurar på vägen, berättar han. Skepparen Pete Bethune är en före detta oljeletare som en dag insåg att fossila bränslen inte tillhör framtiden. Därför lade han all sin fritid och nästan 40 miljoner kronor på att bygga kolfiberbåten för att kunna slå det gamla världsrekordet för världsomsegling med motorbåt på ett miljövänligt sätt. Han till och med fettsög sig och fick ihop tillräckligt mycket fläsk för att kunna tillverka en deciliter biodiesel. Adam Carlson har inte fettsugit sig, men gör däremot armhävningar varje dag. »Earthrace« har ett vågbrytande skrov för att kunna gå rakt igenom Indiska oceanens tolv meter höga vågor, och när det händer gäller det att hålla i sig. Rejält. Varje etapp är runt fem dagar lång och båten färdas mellan 300 och 500 landmil per sträcka. – Det gäller att vara i form, för etapperna till sjöss blir slitsamma, berättar Adam.

Pete Bethunes förra rekordförsök slutade illa efter att han råkat ut för tre stormar och krockat med en hajfiskare från Guatemala. Mannen avled och Bethune fick sitta en kort period i häkte. Senare, utanför Nicaraguas kust, råkade han ut för colombianska flottan som sköt hål i »Earthraces« skrov med automatkarbiner. Men Adam Carlson är inte särskilt orolig för att råka ut för skjutglada flottister. Herrelösa containrar från handelsfartyg är en större fara. – Det händer att containrar faller av och flyter omkring på havet, och eftersom vi snittar 20–25 knop går det riktigt illa om vi krockar. De fyra i besättningen måste också se upp med stockar i vattnen utanför Borneo, som befolkningen lägger ut för att attrahera fiskar. Och enligt statistiken kommer »Earthrace« att råka ut för minst två stora stormar. Tack vare katamarankonstruktionen är båten svår att välta, men om den välter finns en yxa fastsatt i taket – den enda hjälp de har för att ta sig ut i så fall. »Earthrace« må se tuff ut på utsidan, men inuti kompositskalet är det trångt. Det saknas dusch och vettigt pentry och sovutrymmena är knappast brudsängar. När »Earthrace« slår sig genom tolvmetersvågor är det som att sitta i en husvagn monterad på en berg- och dalbana. Man är närmare sin egen begravning än att så sin vildhavre. Den första mars ger sig »Earthrace« ut på den första delsträckan, som går från Valencia till Azorerna, och om allt går som det ska är båten tillbaka i Valencia lagom till sommaren. Vi återkommer självklart med mer nyheter från Adam då.

AV PAUL BOGATIR